Ringde L för att rapportera från en 40-årsfest vi var på i går. När samtalet nästan var slut hasplade jag ur mig det jag gruvat mig för under hela samtalet:
- Du... jag har röjt bloggen för en person...
-
- Jo, jag sa att...
- Du, jag hörde, men VA!?
- Mmmm.
- Är du helt från vettet, vi hade ju kommit överens om att...
- Jag vet, men jag var tvungen. Ville...
- Till vem!
- Det kan jag inte säga, inte nu.
- Men du är väl bara för mycket! Du har röjt bloggen, men vill inte säga till vem!
- Typ...
- Allt bra tur för dig att jag tycker så mycket om dig! Du kommer att ångra dig och jag kommer att få sopa upp bitarna av dig sen, när du inser att du blivit sviken. Då kommer jag inte att skräda orden, men ATT jag ska veta vem det är!
- Mmm, men inte i dag.
- I morgon, senast!
