Jo.

Finfin utsikt. Sandvik 2009.

Jag är hemma.
Har inte riktigt alls orkat.
Ta tag i, ta kontakt med, ta i kragen.

Veckodagsvardagen tränger sig på.
Samtidigt som jag vill vägra.
Vill försöka fortsätta.
Att leva dåtid.

Att komma tillbaka från resa.
Är just bara
Inte min grej.

Upp och ner.
Har sommaren varit.
Den verkar omöjligt.
Att sammanfatta.

En sittsten.
Och dess omkringliggande mark.
Har skapat rabalder.

Nils, i sin himmel.
Ler nog.
Allt han kan.
Nickar mest troligt förnöjt.

När han serochhör.
Att hans livslånga nej.
Till nybyggnadsplaner.
Planenligt.
Fortsätter att vara.
Nej.

Plötsligt en dag.
Förstod jag innebörden.
Av markplätten.

Det var inte plätten.
Det var nejet.
Jag skulle förvalta.

Att lämna.

Vågor och i bakgrunden Blå Jungfrun. Juli 2009.

Att lämna.
Är som vanligt.
Kluvet.

Vistelsen har varit.
Annorlunda.
Men fin.

Saknaden är enorm.
Den bor på insidan.
Där i hjärtat någonstans.

Och samtidigt.
Fortsätter.
Ölivet.
Märkligt nog.
Som om inget hänt.

Jag fortsätter också.
Men jag tänker.
Att mycket har hänt.

Jättemycket.

Elvahundra sidor.

De där 1100 sidorna.
Skollagsremiss.
Väckte funderingar.

Ser jag i mailboxen.
När de mobila bredbandet.
Är samarbetsvilligt.
Och mottagningen god.

Den nya skollagen - "För kunskap, valfrihet och trygghet" (Ds 2009:25) skickas nu ut till ca 140 remissinstanser. Deras svar ska vara inkomna till Utbildningsdepartementet senast 25 september 2009. Då kommer svaren att publiceras på regeringen.se. Sen påbörjas arbetet med att sammanställa alla inkomna remissvaroch att utifrån dessa bearbeta förslaget till en ny skolag. Efter det ska lagrådets granskning göra sitt och sedan kommer en propsition att läggas fram under våren 2010. Efter att riksdagen behandlat och beslutat om propositionen, förväntas den nya skollagen kunna börja tillämpas den 1 juli 2011.

Jag tänker att vi måste förstå lagtexterna bättre i skolvärlden, samtliga är omsättningsbara till vår verklighet. Det är dessutom nödvändigt att vi gör det. Jag skulle önska att kommunerna och skolorna arbetade med frågorna kring skollagen i detta tidiga skede. Det handlar om att sätta sig in i och förstå de rättigheter och skyldigheter som finns skrivna. För alla oss i skolans värld. En del av de saker som finns i den nya skollagen välkomnar jag, annat tror jag ställer till problem för eleverna.

Det finns all anledning att studera skollagen noggrant. Att ställa sig frågor om hur vi ska förvalta vår människo-och kunskapssyn i förhållande till de lagar som omsluter skolans verksamhet. Och hur vi ska förvalta ansvaret och omsorgen om de som växer upp.

Läs och begrunda.
Översätt det som står där till din vardag.
Och framför allt.
Dina elevers.

Gör det!

Vilan.

Trägunga, Sandvik. Juli 2009.

Jag var tillsagd.
Att ha tålamod.
Att vila.
För att tillfriskna.

Det går dåligt.
I samtliga ovan nämnda fallen.
Riktigt dåligt.

Tålamodet och tillfrisknandet.
Hänger ihop.
Men vilkentiddettar.

Att varjemorgonvakna.
Och få erkänna.
Att kroppen känns lika oredo.
Är sådär.

Jag vill att löparbenen ska springa.
Lätt och långt.
Inte gå trötta fot om fot.
Och be om vila.

Jag vill att hjärnan ska vara pigg.
Inte fokusera.
På näsblod och blåsor.
Övermäktigt tillsammansvarande.
Och allt som inteär.

Till det har jag fått finfin hjälp.
1100 sidor.
Skollagsremiss.

Som ska diskuteras.
På nyajobbet.
I augusti.

Det är också.
En form av vila.
För kroppen.
Och själen.

Riktigt.
Somriga.
Sommardagar.

En ny bekantskap.

Hasse, finaste Jack Russelterriern. Juli 2009.

Varenda en av veckans dagar.
Avslutades med suddade bloggord.
Och kryssklickande där på högra hörnets exit.

Det är så mycketattberätta.
Det blir svårt att fokusera.
Förklara.

Att komma hit.
Till ön.
Var inte bara enkelt.
Den här gången.

Humörknuffas dock till höghöjder.
Av ny bekantskap.
En fyrbent promenadkompis.

Han har övertagit Nils plats i gungstolen.
Han framkallar fånleenden.
Med sitt terriertrams.

Han är bara så otroligt fin.

Mot ö.

På väg mot finasteö.
Som sig brukar.
Den här tiden på året.

Allakänslorihelavärlden.
I en salig röra.
Hur ska det kännas?
Gå? Bli?

Utan finsällskap.
Bredvidnilsplats.
Hur blir vistelsen då?
Möjlig eller omöjlig?

Funderar på alla minnen.
Skräms av att de ska blekna.
Att jag inte ska minnas.
Hur jag bäst minns.

Men jag längtar.
Till lättluft.
Till traskande.
Länge, långsamt eller i lagomtakt.
Till ensamtid.
Och finaste.
Plattaste.
Sittsten.

Ungefär såhär.

Trött och utblommad maskros. Juni 2009.

Det blev nätter.
Utan luft att andas.
Det blev dagar.
Utan tystnadsminuter.

Nu finns bara intryck.
När allt hinner ikapp.
Illamående, näsblod och frossa.
Blandat med lättnad.
Trötta ögon.
Och slutkörd kropp.

Jag väntar på ord.
Att beskriva med.
Just nu finns inga.
Som är användbara.
Alls.