49 998 kvar.

I riktlinjerna.
För uppsatsen.
Står att den bör innehålla.
45 000 - 50 000 tecken.

Jag har skrivit.
Två.
Teoretisk. Bakgrund.

Så.
Utan att överdriva.
Skulle man kunna säga.
Att det är några ord.
Kvar.

Problemet är bara.
Att jag inte.
Tycks ha någon.
Energi.
Till det.

Intetillnågotannathellerfördendelen.

Vissa dagar.

Fruset hav. Inteprecisnu. Mars 2009.

Är bara trötta.
Jag ådstakommer.
Inget. Alls.

Det susar mest.
I huvudet.
Tankarna är trassliga.
Som ett garnnystan.

De borde.
Exempelvis handla om.
Kartläggningar. Fri kvotsansökningar. Överföringsdokument. Elevhälsa. Dyslexinätverksträff. Uppsats. Intervju.

Men kretsar mest.
Kring de.
Näraochfina.
Som behöver huffas.

Kramas. Peppas.
Pratas med.
Lyssnas på.

Otillräcklighet.
Sammanfattar rätt bra.
Känslan.
I dag.

Inga andetag mer.

Rimfrost. Januari 2010.


Under gråfläcksbehandling.
Träffade jag.
Gustav.

En sjukmenpigg.
Tolvåring.
Och Klara.
Den modigaste.
Av småsystrar.

Hon skulle ge.
Av sin benmärg.
Så att tillfrisknandet.
Skulle gå fortare.

Sista gången vi sågs.
Nu.
I januari
Var det klart.
Avslutat.

Han var på väg.
Tillbaka till skolan.
Kompisar.
Livet.
Igen.

Men någon liten cell.
Bidade sin tid.
Väntade på hämd.
Slog till med all kraft.

Bortom behandling.
I ett rasande tempo.
Ofattbart.

I kväll kom sms:et.
Från mamma Anna.
Att Gustav.
Inte finns mer.

Så vansinnigt.
Orättvist.
Hemskt.
Sorgligt.

Hans fina mamma Anna bloggar om Gustav här.

Vinterdag.

Finfint. I dag 2010.

Gårdagens muskelsträning.
Gav träningsont på nya ställen.
Välbehövligt och påintetvis otrevligt.

Strax efter denna dags början.
Förvandlades den.
Till en sådan där världens värsta.

Smet från nedpackning.
Sortering.
Plock.

Till utetid.
Genomlinskik.
Snön och solen.
Var på bästa humör.

Jag lyssnade domherretut.
Jag längtade längdskidor.
Jag saknade apelsinskalare.