lördag 30 maj 2009

Lördag.

Solig vik vid havet nära mig. Trettiondemajtvåtusennio.


Långt innan klockan blivit sovmorgonsmycket ringde R.

- Ska vi paddla?
- Det blåser…
- Jo.
- Jag har klena armar…
- Inte jag!
- Jag är i träsket. Djupt.
- Okej.
- Måste vi prata?
- Nej.

Så det blev paddeltur.
På öppet hav.
Med ganska bra vind.
Motochmed.

Nästan inget prat på ditvägen.
Egna tankar.
I en röra.

Om känslorna.
Över energiochnärhetstankning.
Jag ville.
Som inte blir av.

Om behandling.
Som på utsidan.
Visar fyra blå tuschprickar.
Och lite röd hud.

Men som på insidan.
Oriver en hel kropp.
Gör den oigenkännlig och obegriplig.
Hur frossanillamåendetskakningarnahuvudvärkenochtröttheten.
Tär på.
Humör. Hopp. Styrka. Tålamod. Energi.

Om jobb.
Om det, det eller det.
Beslutsångest.
Ska jag eller ska jag inte?

Efter lunchpaus.
Och fotdopp.
I solig vik.
Kom pratet till oss.
Någorlunda.

Hemvägen.
Var lite lättare.
Tankeröran lite mindre.

I medvind.
Med skrynklad näsa.
Mot solen.

Sista lördagen.
I maj.

onsdag 27 maj 2009

Plötsligt händer det.

Plötsligt händer det.
Att liten Sparv tar sats.
Sänker axlarna.
Tar ett djupt andetag.
Visar ögon utan mössa.
Och långlugg.

Plötsligt händer det.
Att han uttalar orden.
"Jag kan".
"Jag vill".

Plötsligt händer det.
Att han skrivit G.
På samtliga nationella prov.
Och får betyg i två kärnämnen.

Plötsligt händer det.
Att ett frökenhjärta.
Är stoltare än kanske någonsingång.
Över den enorma kämpainsatsen.
Kraften och viljan han visat.

Plötsligt händer det.
Att samma fröken.
Har fler jobberbjudande.
Än tiden räcker till.

Plötsligt.
Det är i dag det.

lördag 23 maj 2009

Stillhet.

Eka i Kåre hamn, Öland. Juli 2008.


Efter mångadagars ofrivilligt.
Tillsammansvarande.
Behöver jag ensamtiden.
Stillheten och ron.
Massormassor.

Senkvällstiden delades.
Med finaste R.
Hullerombullerisoffa.
Skönprat om allt.
Och inget.

Om livet.
Och motsatsen.
Om det hanterbara.
Och motsatsen.

Men också om.
Att cykla i Italien.
Alpskidåkning.
Den långa kajakturen.
Vasaloppet.

Sånt om vi så länge pratat om.
Som måstemåste bli av.

Oavsett vad som händer.





söndag 10 maj 2009

Overkligt verkligt.

Skymd sol. Maj 2009, hemma hos mig.

Jag har en låda.
Med sånt som är del av mitt liv.
Kassettband med blandade låtar.
Brev.
Dagböcker och foton.
Sen urminnes tider.
Och framåt.

Jag tänker att jag.
Ska läsa igenom allt.
När jag blir pensionär.
Om.

I går var L här.
Vi letade efter ett foto.
Och lådan kom fram.
Känslan var annorlunda.

Jag sa till L.
Om jag dör innan flickorna vuxit upp.
Kom ihåg att de här sakerna finns.
Ge det till dem när du tycker det är lämpligt.
Så de får en chans att lära känna mig.
Så de inte glömmer.

När jag sagt det.
Blev det alldeles tyst.
Vi bara såg på varandra.
Helt plötsligt.
Blev det overkliga så verkligt.
Och det verkliga så overkligt.

tisdag 5 maj 2009

Lite dimmigt.

Höstdimma över Kalmar sund, 2008.

Lite dimmigt.
Lite suddiga konturer.
Lite otydlig horisont.

Ja.
Så kan justnulivet.
Sammanfattas.

Förhoppningsvis.
Klarnar det.
Snart.