tisdag 30 december 2008

Seriös

Jag försökte verkligen vara seriös.
Uppsatsmotiverad.
Jag försökte skärpa mig.
Men efter några timmar av formuleringsrabbel.
Hamnade jag i totaldipp.

Jag däckade och bestämde väck mig aldrig mer.
När klockan blev mörkerkväll.
Gjorde jag ändå ett försök till annan seriös aktivitet.

Nu vill jag låta det vara motivationstid hela vägen fram till nästa krokkrök.
Vad som väntar efter den.
Låtsas jag inte veta.

söndag 28 december 2008

Hemma.

Andas ut.
Njuter.
Sänker axlarna.

Jag behöver inte längre tillsammansvara.
Inte känna mig som Fru Fullständigt Ointresserad.
Vilket är befriande.

Jag tittar på julklappen från L.
En fortsättningskurs.
Bland romerska majuskler, gotisk textura.
Och humanistkursiv stil.
I kaligrafins tecken.
I absolut ny tid.

Hittade alla pennor.
Bläck.
Stödlinjerade papper.
Från kreativ tid.

Undrade om jag mindes.
Och jo.
Visst.
Men det är länge.
Sedan sist.

Återigen.









tisdag 23 december 2008

En massa längtan.

Efter långlång bilfärd.
Mitt i tillsammansvarandet.
I en besynnerlig tid.
Känner jag hemmasaknad.

Ensamlängtan.
Fyrbenslängtan.
Tvåbenslängtan.

Och vårlängtan.
Den finaste av tider.
Längtar efter att skrynkla näsan.
Att få vända ansiktet mot solen.
Och kisa tills allt blir färg utan kontur.

Hopp om vår.
Nya tider.
Nya mål.
Nya drömmar.

Men inte än.
Förnusnart.
Morgondagen
Som andra längtar efter.

Jag hoppas.
Stora fröken suck får sin.
Lilla fröken med humöret får sin.
Och att du får din.
Julafton.

fredag 19 december 2008

New soul?

Som en smet.
Av trötthet.
Och tårar.

Att varjedagsvara så här.
Det går inte.
Det måste vända.
Snart.

En mailvän jag fått.
Via bloggen.
Skickade mig en sång.
I dag.

Med en fundering om therealme.
Verkligen finns.
Kanske har allt.
Skapat en newsoul?

Sången var ny för mig.
Jag fastnade för den på nåt sätt.
Skulle vilja känna mig som kvinnan.
När hon kikar ut.
Sådär häpnande.

Fast allra helst skulle jag vilja vara.
Kvinnan med cymbalerna.
På solrosfältet.
Glad och rakryggad.

För min skull.
Och för alla vars energi.
Jag tär på just nu.

För kära L.
Kloka R.
Och för finfinaste hansomkavlaruppärmarna.

Så gott folk.
Lite fredagsmusica.

Till er.
Från mig.


onsdag 17 december 2008

Någonannangång?

Det blev inte.
Jobb.
I universitetsstaden.

Bra eller dåligt?
Ja.
Säg det.

Att komma tvåa.
Är inte för mig.
Inte, inte alls.

Är ändå glad.
Att jag slapp.
Ta beslutet.

Jag tänker.
Att det kanske.
Kan finnas.

Någonannangång.
Någonbättregång.
Någonmodigaregång.

söndag 14 december 2008

Berikande?

I morgon.
Är det dagen.
Som på många sätt.
Förändrade.
Mitt liv.

Den totala.
Kraschlandningen.
Som enligt vissa.
Berikat mig.
Och mitt liv.

Jag håller inte med.

Jag vet hur det känns.
Att stå med handen full av hårtussar.
Att ha enorma minnesluckor.
Att kräkas, kräkas, kräkas.
Att höra sin chef be en gå hem och vila.
Att höra sin läkare prata utmattningsdepression, utbrändhet och medicinering.
Att sova dygn i sträck, för att vakna och vara ännu tröttare.
Att gråta de mest förvivlade av tårar. Om och om igen.
Att innerst inne känna sig ensammast av ensamma.

Jag vet också att vägen tillbaka.
Är bland de tyngsta jag någonsin vandrat.
Att jag kanske aldrig får tillbaka Therealme.
Att jag länge än kommer att fundera på.
Om det ska hända igen.

Så...
Särskilt berikande.
Skulle jag kanske inte kalla det.

torsdag 11 december 2008

Tomma ögon.

Har de sista dagarna.
Låtsas läsa.
De liksom.
Frånvarofastnar.

Dagen idag.
Blev en vilodag.
Riktigtnäravilat.
Under filten.

Efter många timmar.
Av genomfönstertittande.
Tog löpningen.
Det sista av ork och energi.

Nu är det huvud.
Mot platt kudde.
Kropp under fluffigt täcke.

Tänker att dagfångarhåven.
I dag fångade.
En dag att varjesekundnjuta.
Av.

söndag 7 december 2008

Veckoförberedande.

Dagen igår.
Var undertäcketstannande.
Trötttrött blick med tomma ögon.
Uppkravlande till slut.

Kvällsavslutning innehöll umgänge.
Med fina vänner.
Lösgodis och nostalgiprat.
Önskan om tillsammansresa.

I den tidigaste söndagsmorgonen.
Blev det morgonspring.
På krångelben.
Utan andra andningen.

I kvällen som blivit stjärnklar.
Gick jag grusvägspromenad.
Tog djupa andetag.
Att spara inför veckan.
Som kommer.

fredag 5 december 2008

Veckolivet...

...tar paus och vila.

Jag tänker; att för varje gång nu.
Knuffas man lite närmare sista gång.
I alldeles samma tanke.
Finns slutdagssorg.

Jag blir så trött.
På det svårhanterbara.
När man är mitt inne i.
Istället för i slutet av.
Slipper man tänka tid.

Försöker gömma mig.
Undan längtan och saknad.
Men blir upphittad.
Och nästan överfallen.
Gång.
Efter gång.

tisdag 2 december 2008

Ölängtan.

Jag ontimagenlängtar.
Till finfin ö.
Med solglittervatten.
Och vänskap.

Jag vill njuta nutid.
Förundras framtid.
Det var längesedan det gick.

Jag vill att justnulivet ska vara lätt.
Inte präglas av svartahålstankar.
Och enorm trötthet.

Tittar mig i spegeln.
Ser inga tecken.
Vågar ändå inte utandas.

Skadetgåbradenhärgången?