I går var vi bortbjudna till goda vänner.
Där var en annan skolmänniska jag aldrig träffat förut. Som av en händelse kom vi att prata om skolan...
Den andra skolmänniskan var bekymrad över sin klass. En klass, med 25 småttingar. De var så livliga och rörliga.
- Jag har inte fått nån ordning på dem, fast jag haft dem sen i höstas sa hon.
Jag började fundera på hur jag själv gör när jag lär. Är det inom mitt intresseområde så är jag lugn och stilla. Läser och begrundar på plats. Ska jag skriva eller producera något behöver jag röra mig mer och kanske diskutera med någon. Är det svårt behöver jag lämna, tänka ett tag, gå ifrån, röra mig och göra saker men sedan går jag tillbaka och tar tag i det jag funderar över.
I klassrumet förväntas eleverna sitta stilla. De rör sig lite. Det är något negativt att ha spring i benen. Jag har aldrig riktigt förstått det. Rörelsen visar på aktivt lärande. Jag vill att barnen ska röra sig fritt i klassrummet. Att gå ett varv och titta på andras arbeten fast på ett "intestörande" sätt. Att gå utanför klassrummet och hoppa hopprep en stund, att ta en boll och studsa lite för att sen återvända och ta nya tag. Jag vill tro att det har skapat en möjlighet för lärandet - inte begränsat det. Ger vi individen utrymme och förvaltar kreativiteten och den kraft som finns i den skapar vi arbetsglädje. Ingenting är mer smittsamt än det. En härlig smitta!
För att ge lika måste vi göra olika.
En pedagogisk tanke.
Det är vackra ord.
