tisdag 30 juni 2009

Nu väntar.

Tre dagar.
I utankonturvärlden.
Där inga utomhusljud hörs.

Där man bara får andas.
Sjukluft. Inomhusluft. Instängdluft.

Stickochprovtagningochundersökningar.
Trippeldoser.
Samtal om framtid.
Och fortsättning.

Jag önskar.
Snabbspolningsknapp.

Dagarna nu.
Känns.
Nästan hopplöst.
Omöjliga.

torsdag 25 juni 2009

Lite upp och ner.

Under en björk, dagen i dag. 2009.

Dagen i dag.
Har varit varm.
Riktigt varm.

Bjudit lycka.
Stilltid.
Vemod.
Längtan efter.
Nästagång.
Redansaknad.

Veckodagsvardagen.
Är utbytt mot.
Ledighet.

Jag försöker.
Vänja mig.
Vid det.
Också.

tisdag 16 juni 2009

Efter regn.

En mäktig himmel, efter regnet. En dag i juli 2008, vid vackra Kalmar sund.

I dag var jag på detnyajobbet.
Såg glasburen.
Där jag ska sitta.
Och förväntas utveckla.

Välkomnades.
Presenterades för alla.
Av nygammal chef.

Hon som varit med förr.
Som såg och försökte förhindra.
Det svartaste av hål.
Men som jag inte lyssnade på.

Hon som värnade.
Skällde och gormade.
Ringde i tid och otid.
Vägrade mig arkivet.
Och hunddagis.

Som satt mig på utbildning.
Som gav mig Sparv.
Som trott och vet.

I dag mötte hon mig.
Med varmaste kramen.
Det här uppdraget, sa hon.
Passar dig perfekt.
Nu börjar ditt nya liv.
Äntligen, är du här!
Äntligen, jobbar du hos mig igen!

När jag gick.
Kände jag hennes förväntningar.
På mig.
Men jag kände också kliet.
På insidan.

Hjärnan har redan börjat.
detnyajobbet.
Hjärtat var glatt.
Och magen sa.
Det här blir nog bra.

Jag kunde konstatera.
Att det var väldigt länge sedan.
Jag kände den känslan.

Kanske börjar.
Det nya livet nu.

Kanske kommer solsken.
Efter regn.
Ändå.


fredag 12 juni 2009

Avtryck.

Fotavtryck. Böda Sand. Juli, 2008.

Sommarlovet är här.
Med blandade känslor.
Av olika skäl.

I dag har jag.
Sagt "Hej då".
Till finaste Sparv.

Som jag.
Svurit över.
Letat och sökt efter.
Hämtat.
Ringt.
Funderat och grubblat på.
Värnat om.

Han som lärt mig.
Så mycket nytt och annat.
Varjedag.

Han som våndats.
Skrikit.
Kastat.
Stuckit.
Inte stått ut.
Med barnplågarenochdjurplågarenochnazistenochfångvaktaren.
Alltså jag.

Men som ändå.
På något vis.
Lät mig komma honom inpå livet.
Lät mig dela hans vardag.
Tankar och en massaannat.
Bra och mindre bra.

Dessutom gav han mig.
Möjligheten.
Att visa honom.
Allt han faktiskt kunde.
Där innerst inne.

I dag såg jag efter honom.
När han gick.
Mot sommaren.

Ingen neddragen mössa.
Inga hasande steg.
Ny kort frisyr.
Och med ett betygskuvert.
Innehållande välvärdabetyg.

Tänk om han förstod.
Att tårarna.
Är av vemod.
Och sorg.
För att vårtid.
Är slut.

Och tänk, vilka avtryck.
En liten Sparv.
Omedvetet.
Lämnar.
I ett.
Stolt.
Frökenhjärta.









onsdag 10 juni 2009

Suckarnas gång.

Suckarnas gång, juni 2009.

Den är blå.
Lång.
Ger hjärtklappning.
Och obehagskänslor.

Den kallas.
Suckarnas gång.
Av förklarliga skäl.

Den leder nämligen.
Till rummen.
Där gråfläckar.
Behandlas.

I dag kändes den.
Längre.
Blåare.
Än någonsin.
Gång.

Och suckarna.
Var utbytta.
Mot tröttaste.
Lille-Skuttårarna.

söndag 7 juni 2009

Livboj.

Livboj vid bästabadstället, Böda Sand sommaren 2008.


Så kom då dagen.
När jag skulle bestämma.
Vad som ska vara påjobbet.
Till hösten.

Efter en massamassa år.
Mitt i bland juveler.
Ministrålar.
Ska jag nu göra.
Annat.
Viss del av min tid.

En annan typ av utveckling.
En den som sker där.
Mittiblandallt.
Och alla.

Det handlar fortfarande.
Om skolan.
Om läs och skriv.

Utmanande och roligt.
Men lika mycket.
Dethärärförsvårtfördigochsnartkommerallaattinsedet.
Panik och hurtänktedunutankar.

Tror jag behöver.
En mental.
Livboj.

onsdag 3 juni 2009

Järnladyn.

En ny ung dam.
Har kommit till skolan.
Till oss.
Till mig.

Trasig i själ.
Och hjärta,
Iskalla ögon.
Stenhård blick.

Med erfarenheter.
Vi inte kan förstå.
Knappt kan ana.

Hon har slutat se.
Sig själv.
Andra.

I dag
Efter många timmars tillsammansvarande.
Såg jag ett hastigt leende skymta förbi.
Antydan till en smilgrop.

Men sen.
Direkt.
Den iskalla.
Vaksamma.
Dunårintemigblicken.

Hur närmar man sig.
Hur når man fram till.
Hur berör man.

En livrädd.
Iskall.
Järnlady?