Omstart.

Fredagsnöje? 28 augusti 2009.


Jag skulle dit och vända.
Säga tack och hej.
Ostucken.
Klar.

Men nej.
Så blev det inte.
Istället för avslut.
Verkar det nu bli.
Omstart.

Besvikelse.
Och rädsla.
Trötthet.
Och jätteirritation.
Ienendasmetigröra.

Den där känslan.
Av att det bara är motgång.
Igenochigenochhela tiden.
Är nästan övermäktig.
Den här gången.

Jag tycker inte.
Att det är.
Riktig rättvist.
Just nu.

På kontor.

På plats.
På detandrajobbet.
Kände mig nyasteny.

Satt helt ensam.
På absolut knäpptyst.
Kalt.
Kontor.

Tittade ut.
Tänkte på idrottsdagen.
Som pågick.
En bit därifrån.

Mina nior.
Mitt dysfunktionella arbetslag.
Friidrott.
Skratt och tokigheter.

Fick mms.
Av segrande laget.
Undrade var utveckling.
Egentligen pågår.
Mest.
Bäst.

Köpte en radio.
På lunchen.
Rätade på ryggen.
Bestämde mig.

Två möten senare.
Kändes kontoret.
Inte lika ensamt och tyst längre.
Uppdraget hade klarnat.
Att gå dit i morgon blir bra.

Men rösterna.
Surret.
Livetochkivet.
Alla som dräller och är.
Saknar jag.

Och på fredag.
Ska jag berätta det.
För dem.

Tillbaka.

Dagens förstadag på jobb.
Betyder avslutad sommar.
Glad att vara.
Tillbaka.

Hos herrarna.
I det något dysfunktionella.
Konservativa.
Arbetslaget.
Som är mitt.

Nu fattas bara.
Allaandra.
De med kepsarna.
Glada ansikten.
Fina örhängen.
Och det spontana pratet.

Jag konstaterade.
Att jag saknade.
Deras röster.
Ideér.
Skratt.
Synpunkter.
Och tankar.

Jag gladdes.
Otroligt.
När herrarna.
Också kunde säga.
Att det ska bli roligt.
Spännande.
Utmanande.

Att träffa alladevåra.
Fina fina.
I årskurs nio.
Igen.

På tiden.

En mycket.
Intressant rapport.
Från Skolverket.
Har nått mig.

Äntligen.
Tänkte jag.
När jag såg den.

Skolverket har låtit två forskare granska de åtta vanligaste programmen mot mobbning i svenska skolor.
Vad står programmen för?
Vilken människosyn har de och vilken teoretisk grund vilar de på?

Farstametoden, Friends, Komet, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET, Skolmedling och StegVis är de program som granskas. Urvalet har gjorts utifrån vilka program som är vanligast i svenska skolor och indikationer på att de är effektiva.

Det är svårt att få indikationer på nyttan av programmen.
De få utvärderingar som gjorts håller inte måttet, säger Peter Östlund, projektledare på Skolverket.

Tre av programmen har ett uttalat syfte att hantera mobbning i skolan. De andra programmen har som främsta syfte att utveckla sociala relationer, lösa konflikter eller stödja utagerande barn. Om ett år kommer en uppföljningsstudie där programmens effekt för första gången utvärderas och jämförs med skolor som inte valt något särskilt program.

Jag välkomnar denna granskning. Ser fram emot att läsa utvärderingen.
Jag tänker att det är viktigt att skolor som vill införa ett program gör genomtänkta val och inte blir offer för programföreträdare.

Något som min egen kommun kanske borde fundera över. I något slags väckelseliknande töcken utbildas nämligen personal på samtliga skolor i ett av programmen.
Utan närmare eftertanke.

Läs mer om rapporten här.
Ladda ner rapporten "På tal om mobbing", här.

Koll.

Idag är orden någon annans.

Jag lyssnar på sommarpratare.
Jag inte hunnit med.
Tack vare teknikensallaunder.

Det var Kristian Luuk.
Som pratade.
Orden var hans.
De kunde handlat.
Om mig.

Så otroligt tänkvärt.
Samtidigt humoristiskt.
Om behovet att ha koll.
På allt och lite till.
Alltidalltid.

Vad det innebär.
På gott naturligtvis.
Men också på ont.

Vilka smakupplevelser.
Man kanske missar.
När man för ordningens skull.
Alltid väljer choklad.
Och vanilj.

Lyssna på programmet här.

Som ett russin.

Ja.
Lite så.
Känns hjärnan.

Skrynklig.
Hoptorkad.
Förslöad.

Skyller på semestern.
Att jag är uttråkad.
Understimulerad.

Men i dag.
Öppnade jag Elisabeth Franks avhandling.
Om läsförmågan bland 9-10 åringar.
Om lärarkompetens och samarbete mellan hem och skola.

Äntligen blev läsningen.
Sådär att jag måste anteckna.
Blir ivrig.
Vill diskutera.
Resonera.

Det är den bästa boten.
Mot en.
Sommarslö.
Russinhjärna.

Elisabeth Franks avhandling, kan du läsa här.