Fly with me.

Dagen.
Är avklarad.
På något.
Sätt.

Provtagning.
I massor.
Igen.
Stuckenskurenochskiktröntgad.

När jag kallsvettandes.
Började ångra.
Attgåditensambeslutet.
Dök finaste sjukgymnasten upp.
Och stannade.
Hela tiden.

Fixerade min blick.
Vid värstaprovet.
Höll en hand på min fot.
För cellskräckens skull.
Under 45 minutersröntgen.

Hade med sin mp3.
Åt mig.
Den här låten fastnade.
Och lugnade.
En ganska oriven.
Löparflicka.

Formsvacka.

Finstenar på finstrand. Byarum sommaren 2008.


Kanske kan man kalla det.
Formsvacka.

Eller så är det.
Alltet.
Justnulivet.
Den grå fläcken.
Som gör det.

Orden vill sig inte.
De vill inte bli.
Skrivna.
Och inte heller.
Sagda.

De fastnar.
På insidan.
Och blandas där.
Med oro.
Längtan.
Och jättesaknad.

Saknad efter finvän.
Som nu är spridd för vinden.
Han hade vetat.
Tyckt.
Bestämt.

Ryck upp dig nu, flickebarn.
Hade han sagt.
Djupandas.
Sänk axlarna.
Och räta.
På ryggen.

Grå fläck.

Ibland stannar livet.
Liksom upp.
För en stund.

Jag undrar.
Om det blir.
Sig likt.
Igen.

När tiden är mittinatt.
Och alla tankar har fritt spelrum.
Är det konstigt nog.
Hela tiden.
I värstavärsta fall.
Jag tänker.

Då finns inget sen.
Inget efterefter.
Då finns inte ens aldrigheten.

Just nu är det väldigt.
Ont om ord.
För det där som är.
Min varjedag.

Jag hoppas att snart hitta dem igen.

Denna dag.

I dag.
Fanns lediga timmar.
När världen var ljus.

I dag var ljuset.
Dessutom sol.
Takdroppet ljudligt.
Promenadsällskapet.
Det där barabästa.

På halkigt underlag.
Gick vi fotomfot.
Resonerade.
Om ditt och datt.
Och om riktigtviktiga saker.
Blev hoppsastegsglad.
För tillsammanstiden.

Men ett samtal.
Om den gråfläcken.
Gjorde bradag.
Till dåligdag.

Resten av dagens timmar.
Ska jag inte.
Minnas här.

Veckan...

...har varit energislukande.
Energin låg redan på minusmassor.

Efter mardrömshelg.
Gråfläcksundersökning.
Sparvgrubbel.
Överfylld kalender.

Öronen har lyssnat.
Till ledsen vän.
Uppgivna kollegor.
Förtvivlade elever.
Upprörda föräldrar.

Mina egna ord.
Har fastnat.
Kom aldrig helavägen.

La värktablettsdimma.
Över rygg.
Huvud.
Smala ögonspringor.

Hoppas kunna sova.
Fram.
Ny styrfart.
Till ny.
Överfylld kalendervecka.

Resan.

I en minneslund ligger vallmon.
Som finaste N och T fixat trots omöjligårstid.
Blodröd vallmo som marskylan kommer att ta.

Jag har sagt "Hej då" till Nils.
Tänt ett ljus och klappat på en sten.
Som om det var det enda fysiska som fanns kvar av honom.

Jag har snabbsuttit på iskall sittsten.
Tagit en promenad längs stranden i bitande ökyla.
Försökt andas.
Åtminstone lite.

När jag skulle åka.
Fick jag ett brev av Karin.
Ett ögonkast på kuvertet.
Räckte.
Handstilen avslöjade.
Vem som skrivit.

Till löparflickan.
Stod det.
När jag sen öppnade.
Bröt tårarna igenom.
Till slut.

Brevet var.
Fantastiskt.
Det handlade om alltet.
Om att vissa väljer.
Andra blir valda.

Om styrka och klokhet.
Att innerstinneveta.
Och vila i det.

Om att inte rädas.
Aldrigheten.
För den kommer inte.
Till en som väljer.

Det handlade också.
Om att vara.
Full av saknad.
På olika vis.

Och så handlade det.
Om att vara.
En löparflicka.
Med smala armar.

Som inte längre.
Har någon.
Att filura med.
På sommaren.

Dåligdag.

Det är svårt att skriva.
Om dagar som är alldeles uppochner.
Nyligen skrev jag om bradagar.
I dag var det bara allt annat än det.

Tidigtisdag skulle bli sjukgymnastbesökt.
Men inget blev som tänkt.
I stället för brajobbat och finfin rygg.
Blev det diskuterande av gråfläck på röntgenbild.
Skiktröntgen nupåmomangen om det är möjligt.
Och vill du ringa någon?

Omtumlad och interiktigt förberedd.
På cellskräcksframkallande fyrtiofem minuter.
Där orken och energin liksom bara rann bort.
Läkarögon som granskade.
Pratande doktoriska.

Så hem.
Fortfarande ovetandes, men du får besked.
Såsnartvivetnåt.
Försökte sortera tankarochkänslor.
Trötttrötttrött.

Sen ordkrångel.
Med allradagarsfinaste.
Vet inte hur det blev.
Menade inget illa.
Men det landade fel.

Så dagen i dag.
Blev en.
Riktigt.
Dåligdag.

Bradagar.

Jo.
En finfin helg.
Blev det allt.

Den har tillbringats.
Väldigtmycketute.
Väldig nära.
Väldigtmycketfinavänner.

Blåmärkta kroppsdelar.
Efter dubbelsnubbel.
Och vikt på felfot.
Gav gladaminer.
Och hejarop från okända.

Jag minns.
Uppskattar.
Och tar tillvara

I morgon.
Börjar nedräkning.
Mot mardrömsresa.
På riktigt.

Då kommer.
Upplevda bradagar.
Behövas.