För virrad!

Jag måste vila mig ett tag. Ibland när jag blundar ser jag mitt svarta hål och inget skrämmer mig mer än det i dessa dagar. Hamnar jag där en gång till kan inget rädda mig, då går jag under och då är det slut med Junibackens lilla Madick...

Nu tar jag en välbehövlig paus här på bloggen. Jag har fått ok av bästaste L, som säger att jag skött mig bra, so far... Hon är verkligen en skoningslös mottävlare. Återkommer så småningom, när allt är lite klarare. Då är jag en bättre kursare, en bättre medmänniska, en bättre (gladare!?) fröken, ja helt enkelt en bättre allt!