Framtiden sätter liksom krokben för mig.
Om jag gör den för framtida.
Alldeles i närheten av nu, är framtiden i lagom proportioner.
Den andra framtiden som sträcker ut sig, liknar nästan evigheten.
Allt har sin tid.
En del försvinner, något lever vidare och blir ett minne och ett minnesmärke.
Men jag har min tid.
Jag har tänkt förvalta den.
Här och nu!
