söndag 30 november 2008

Fot om fot.

Dagens enda njutsteg.
Blev fot om fot.
På snötäckt skogsväg.
Med finaste snigel.

Resonerar med mitt inre.
Om hur det står till.
Så här 14 dagar innan.
Konstaterar att jag jättesaknar.
Therealme.

Jag ser fram emot morgondagens bligladav.
Jag behöver bli sparvhöksjagad.
Få lite fart och skrämselhicka.
Och enerig till fokus.

onsdag 26 november 2008

Ett brev betyder så mycket.

I dag fick jag ett brev.
Handskrivet.
Med gammal handstil.
Långt.

Det handlade om livet.
Om den stund man fått.
Här på jorden.
Om viljan att räcka till.
Att vara stark.

Men också om att veta.
Vem man är.
Vad man vill.
Fast man låtit det sova.
Ett tag.

Brevet var från Nils.
Han som helst inte.
Pratar i telefon.
Men som kan skriva.
Som ingen annan.

Så glad och lycklig.
För min skull.
Så oerhört.
Glad.

onsdag 19 november 2008

Åskådarplats.

Har funderat en del på det där.
Med åskådarplats.
Som finaste R.
Uttryckte det.

Det är en beskrivning.
Som till viss del.
Är på pricken.

Att se vardagen pågå.
Utan att man själv.
Egentligen.
Deltar.

Är en besynnerlig känsla.
Som förlamar.
Skapar ilska.
Bitterhet.

Jag kunde aldrig.
I min vildaste.
Fantasi.

Tro att jag kunde.
Tappa bort.
Mig.
Så totalt.

Jag hoppas R har rätt.
Jag ler.
När jag tänker.
På det.

söndag 16 november 2008

Springtur och solskensblick.

En småkylig dag.
En rejäl löptur i skogen.
R och jag.

Smågnabbande.
På vårt vis.
Rått men hjärtligt.

Så.
När jag hämtar andan.
Krånglar med överdragskläder.
Näsduk och vattenflaska.

Tittar R på mig.
Ler med hela ansiktet.
Och säger:
- Solskensblicken är tillbaka! Vad har hänt?

Jag berättar för R.
Om samtalet.
Från universitetsstaden.

- Välkommen tillbaka från åskådarplats.
Säger R.
Och ger mig varmaste kramen.

Det kan hända att jag har världens finaste vänner.
Inte helt omöjligt.
Faktiskt!

fredag 14 november 2008

Dagen i dag...

... har bjudit på pratpratprat.
Med en kollega från förr.
Så mycket mer än kollega.

Fantastiskt att träffas.
Och prata.
Om allt.
Och inget.

Värvningskampanj.
Till yrket.
Jag tvekar inför.

Dagen bjöd också på ett annat samtal.
Från universitetsstaden.
Som förvånade.
Gladde.
Och gav lite panik.

Ja, ungefär så var dagen idag.
I livet som kan kallas mitt.

torsdag 13 november 2008

Memory lane.

I dag var jag på min gamla skola.
Skulle låna en diktafon.
Kunde inte låta bli.
En titt in i ett visst klassrum.

Fullt med fd älsklingar.
Ja, ni vet.
Ministrålar.

De höll på med en klassbok.
Om klassens "historia".
Den var full med bilder.
Och minnen.

Friluftsdagar.
Getingstick.
Madrassåkartävlingar.
Polkagrislotteriet.

Vilka minnen.
De har.
Jag har.
Vi har.

Jag log.
Både i själen och i hjärtat.
När jag lämnade dem.
Kände inget vemod.
Ingen sorg.

Bara glädje.
Över att ha fått vara.
Dessa finfina ungars fröken.
En liten tid.
I deras liv.

onsdag 12 november 2008

Skriftliga omdömen

Jag har börjat läsa de allmänna råd för den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen som Skolverket gett ut nu i dagarna.

Där diskuteras olika typer av dokument.
-skriftligt omdöme
-skriftligt betygsliknande omdöme
-betyg

Så lika, men ändå så olika.

Hur har skolorna resonerat om det med eleverna?
Hur ska eleverna förstå ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett eventuellt betyg?
Något säger mig att de riskeras att glömmas bort.
Bland formuleringar och ord.

I läroplanen står att eleven har rätt till delaktighet.
Rätt att vara delaktiga i alla frågor som rör dem.
De skriftliga omdömena, i vilken form som helst, är väl just en sådan fråga.
Som i högsta grad angår eleven.
Det handlar om dem.
Alltid.


Vill du läsa de nya allmäna råden, läs här.

torsdag 6 november 2008

Utskolning.

Snart är utbildningen klar.
För nu.
Snabbt har det gått.
Väldigt snabbt.

Då väntar utskolning.
Direkt ut.
I verkligheten.
Med nytt yrke.

Olika uppdrag väntar.
På kursisarna.
Och mig.

Jag gläds åt andras uppdrag.
Särskilt åt ett.
Ser hur det kliar.
Skrämmer och utmanar.
Känner igen.
Känslan.

Känner inte igen mig.
I likgiltigheten.
Therealme hade drivit på.
Velat något.
Velat massor.
Ordnatochfixatochdonat.

Men nu.
Tröttande tankar.
Om hunddagis.
Lönekontoret.
IG-grupper.

Inte happyhappyfeeling.
Om man säger.
Utan ganska.
Precis.
Tvärtom.

tisdag 4 november 2008

Friskolor.

Den senaste tiden har en debatt kring frisolor rasat i lokalpressen.
Deras vinstintresse.
Brist på insyn i verksamheten.
Ja, ni vet.

Fler friskolor än nånsin har sökt tillstånd för att starta.
Samtidigt som elevantalet sjunker.
Skolor kommer att måsta stänga.
Det gör den kommunala skolan viktig igen.

Det är ett scenario skolverket skissar upp.
Det finns all anledning att fundera över vad och hur det blir några år framöver.
Inte kan vi stå stilla och fundera hur vindarna blåser om tre år, fem år, tio år.

Vad händer då?
Vad behövs då?
Var är eleverna då?

Viktiga frågor att fundera på.
Inte sen.
Utan nu.

Vill du läsa Skolverkets dagsfärska lägesbedömning gör det här.