Fritt löp.

Kroppen.
Är interiktigt.
Vad den en gång.
Varit.

Slitenochtrasig.
Av svartahål.
Gråfläcksbehandling.
Ålder.

Han som alltid hjälper.
Trycker. Knådar.
Lägger till rätta.
Har styrt upp.
Förhurdetskalöpas.

Jag är ingen enkel.
Patient.
Tålamod.
Är inte mitt mellannamn.

Ofta bortser.
Jag från saker som.
Gång. Sakta jogg. Vila.

Men den här gången.
Förstod jag.
Hurdetmåstebliomkroppenskahålla.
Och följde programmet,
Påriktigt.

I kväll.
Fick jag.
Belöningen.

För mångakilometers.
Barfotalöpning.
På mördartrista löpbandet.
För galet löjliga övningar på storboll.
För hävningar. Av tår och vadmuskler.
Vikter och konstigheter.
Som man hoppas att absolutingenser.

Belöningen var.
Tjugofemminuter.
Fritt löp.
Hurfortduvill.

I skydd av mörkret.
Sprang jag lungt.
Till området medenmassafotbollsplaner.
Sen var det fritt.
Underbart.
Tok. Spring.

Öratillöraleende.
Glad över.
Att kroppen ville.
Att benen inte värkte.
Att bålen höll kroppen rakast.

Och även glad över.
Att ingen.
Såg.

Ordsaknad.

Finfin vallmo. 2010.

Hur länge.

Kan orden saknas.
Fattas.

Intehittas.

Egentligen?

Försöker skriva.

Bådedetena.

Och det.

Andra.

Men hamnar.

Bland foton.

I bildbehandlingsprogrammet.

Så i dag.

Intemångaord.

Men en liten.
Vallmomania.

På rätt ställe.

Ett annat rätt ställe. Juli 2010.

Nu.
Har jag.
Baraettjobb.

Det känns.
Makalöst.
Skönt.

Mittibland.
Och på rätt ställe.
Varje dag.

Svart eller vitt.

L säger.
Att jag är antingeneller.
Aldrig lagom.
Mittemellan.

En svartellervitmänniska.
Jag håller naturligtvis.
Inte.
Med.

Kan enbradag.
Medge.
Vissa drag.

L tycker bättre om.
Bubbelgumsrosa.
Den rosaskimmrande.
Låtsaslyckan.

Den som inte är.
Annat än för galleriet.
För syns skull.

Men nej.
Tack.

Rosa.
Är en väldigt.
Krävande.
Färg.