Inte bara nu under dessa dagar, utan allmänt bland lärare efterfrågas det.
Varför ska alla uppfinna hjulet? Tänk all tid som lärare lägger ner för att sitta och göra lokala kriterier... osv. Jag tänker återigen att man då bortser från själva kärnan. Att det handlar om förhållningssätt. Till lärande, till kunskap och framför allt till eleverna.
Även om vi i den bästa av världar hade av Skolverket utgivna analyser av VAD-frågan, kompletterade med kommenterade elevarbeten måste utformningen göras lokalt. Lärarna måste utveckla ett beskrivande språk gentemot sina elever. Ett mycket bra sätt att göra det är att vara med och formulera nivåbeskrivningar i matriser. Ett annat skäl till att matriser ska formuleras lokalt är att det inte är säkert att en nivåbeskrivning överallt ska formuleras på samma sätt. Olika sociala och kulturella skillnader kan vara anledningen till det.
För elever som av olika skäl är svagpresterande är det jätteviktigt att matrisen tar sin utgångspunkt i vad eleven har för kunskaper även om dessa ligger på en mycket låg nivå. I en elevgrupp med många svagpresterande elever kan det vara bra att skapa en matris som har flera mindre steg. Elever som befinner sig på en hög utvecklingsnivå behöver däremot lite större utmaningar och kan ta större steg. En matris ska utmana och stimulera till fortsatt lärande för alla. För att kunna detta måste matrisen beskriva den nivå eleven befinner sig på och innehålla utmanande nivåer att sträcka sig emot.
Omfattande internationell forskning visar att en ickevärderande, beskrivande formativ bedömning har en speciellt god effekt på svagpresterande elevers lärande. Då måste bedömningen kommunicera vad eleven redan uppnått och hur han/hon ska arbeta för att bli ett steg bättre. Eftersom många svagpresterande elever har en lång skolhistoria av misslyckanden är deras självförtroende när det gäller sitt lärande lågt. För dessa elever måste matriser vara ett verktyg som stärker självförtroendet genom att synliggöra den kompetens de faktiskt redan har. Det är lättare att beskriva svagpresterande elevers brister än att plocka fram och synliggöra deras kompetens. Den del av matrisen som kräver mest eftertanke och finkänslighet är den där de lägre utvecklingsnivåerna formuleras.
Det handlar om att träna sina lärarögon till att se vad eleverna gör och sedan utveckla ett språk till att beskriva det man ser. Matrisen är bara en form, det centrala är den lärarkompetens som den uttrycker.
Till slut vill jag bara delge er ett sms, jag fick från L i dag:
Du är så insnöad på matriser att du borde uppsöka en psykolog!
