Käraste L tycker att bloggen är urtrist.
- Jag borde ha sagt att det skulle vara en inredningsblogg i stället, säger hon.
- Jamen, du hatar ju inredning...
- Ja, just det!
Nåväl, nu är det min blogg och då får den handla om skolfrågor.
Jag diskuterar bedömning, mailledes, med ett arbetslag i skolchefsbekantens kommun. De som vill se matriser. De har skickat mig sin matris och jag kan återigen konstatera att många lärare arbetar med matriser och tror då att de gör en formativ bedömning. Inget kan vara mer fel än det. Den matris jag fick i dag var solklart summativ. Ett avprickningsschema, med ett annat namn.
Jag tänker att uttrycket formativ bedömning i sig är lite missvisande. Det är egentligen ett förhållningssätt till undervisning och vi kanske borde prata om formativ undervisning istället. Att forma elevens utveckling och lärande. Motsatsen är en undervisning som ser som sin huvuduppgift att föra fram ett ämnesinnehåll.
Den formativa, kvalitativa kunskapen är inte mätbar. Slutledningsförmåga eller kommunikativ förmåga går inte att mäta, men däremot att bedöma. Att bedöma kvalitativ kunskap innebär att beskriva var eleven befinner sig i sin utveckling av aktuell förmåga. Den skillnad som finns mellan att bedöma kvantitet och kvalitet är avgrundsdjup. I det ena fallet mäter man och i det andra fallet analyserar och beskriver man den utvecklingsnivå som uppnåtts.
Kvalitativ kunskap defineras i Solverkets kommentarmaterial som förmåga. En förmåga uttrycks genom handling. Det är också därför som betygskriterierna uttrycks med verb.
Använder, planerar, genomför, tillgodogör sig, sammanfattar, reflekterar, analyserar osv.
Återigen blir HUR:et i fokus. I de flesta bedömningsmatriser finns det inte ens en hur-kolumn, utan bara vad-kolumner.
Då blir det problematiskt.
Då blir det avprickningsschema.
Då blir det inte formativ bedömning.
