Tidsfristen för jobberbjudandena börjar ta slut.
Jag hade bestämt mig för nej.
Nästan.
Så bestämde jag mig för ja.
Kanske.
Nu står jag här som åsnan mellan hötapparna och förväntas ge ett besked.
Ja eller nej.
Det finns ett problem.
Jag vet.
Inte.
Jag vänder och vrider.
Å ena sidan och å andra sidan.
Jag vill och inte vill.
Vad är rätt och vad är fel?
Vill du verkligen bli specialpedagog då?
Frågade skolchefen mig när vi åt lunch.
Är det vad du vill jobba med sen?
Ja, käre F, det undrar jag också...
Men att bara sluta, inte slutföra, det är inte min grej riktigt.
Även om jag den här veckan tänkt det ett antal gånger...
Och kanske är det vad jag vill.
Att jobba som pedagog igen.
Elever.
Mitt i lärandet.
Där barnen är.
Samtidigt som det där andra lockar.
Nya kunskaper.
Stora utmaningar.
På ett annat sätt.
Kan ingen hjälpa mig att veta?
Nu!
