Är plågsamt.
Jag har det.
Nu.
En inledning och ett syfte jag så klart vet på insidan.
Vägrar låta sig formuleras.
På utsidan.
Jag filar på annat som eventuellt ska skrivas.
Eventuellt.
Betyder.
Mest troligt.
Inte.
Jag är ombedd att komma på intervju.
Till det där jobbet.
Jag inte.
Vill.
Ha.
Det ger också kramp.
Men av en.
Annan.
Sort.
I ministrålsklassrummet.
Hade vi en burk.
Med "medicin".
Mot skrivkramp.
Getingstick.
Och andra otäcka saker.
Det gav lite peppning.
Åt en behövande.
Ministråle.
Jag skulle behöva lite av den medicinen.
Nu!
