Skolk.
Det är inte ett roligt ord.
Det är en signal.
Från en unge som undrar om han/hon överhuvudtaget märks.
Som inte har några strategier att själv bryta sitt skolk.
Som inte tror att de kan någonting alls.
Som försöker säga oss vuxna någonting, men inte vet hur de ska uttrycka sig.
Hur vi handskas med signalen handlar om ansvar.
Ansvar tar man när man visar att man saknar.
Att man går hem och hämtar.
Letar.
Ringer.
Pratar med.
Ofta.
Skolan är en social plats.
En lärande plats.
Och en plats med skolplikt.
Hade det handlat om vuxna.
Som inte trivts på jobbet.
Hade det varit arbetsgivarens skyldighet enligt lag att åtgärda problemet.
Nu handlar det om ungar.
Då räcker det att skriva in antalet skolktimmar.
I betyget.
