...efter elever.
Att intervjua.
Jagar på kända marker.
Bland gamla ministrålar.
Nu är de inte mini.
Men fortfarande strålar.
Hamnade i ett tonårsrum.
Bland kläder.
Smink.
Och annan bråte.
Svalde hårt.
Blinkade bort en tår.
För ovanför sängen.
Bland affischer.
Hängde något jag kände igen.
En alfabetstavla.
Sydd i skolår 1.
Med ojämna "upp och ner" stygn.
På marinblå filt.
Efter konstens alla regler.
Hon såg.
Att jag såg.
Den.
Vi log i samförstånd.
Mindes alla våndor.
Trådkrångel och tygskrynkel.
När jag skulle gå sa hon.
- Jag längtar till på onsdag, när du ska intervjua mig.
- Det gör jag med, svarade jag.
Och det gör jag verkligen.
För på något sätt.
Är de fortfarande mina.
Ministrålar.
