Det blev en natt.
Utan luft att andas.
Det blev en dag.
Med snällahjärnanslutatänka-tankar.
I 0485 är läget oförändrat.
Jag saknar bredvidnilsplats.
Det finns inget jag hellre skulle vilja.
Än se hans blå kloka ögon plira.
Känna hans skrovliga hand mot min kind.
Om han såg mig nu.
Skulle han säga.
Snälla lilla flickebarn.
Spar på tårarna.
Minns viktigdagar.
Findagar.
Så skulle han ta mig under hakan.
Och fortsätta.
Le ditt fina leende.
Och låt ögonen glittra.
Minns vad jag sagt om att följa hjärtat.
Och våga inte.
Krångla med maten.
Det.
Skulle han.
Ha sagt.
