Så kom den då.
Dagen.
När justnulivet.
Förändras.
På måndag.
Landar jag i vardagen igen.
Plötsligt känns lektioner.
Schema och inrutade dagar.
Så alldeles hopplöst.
Omöjligt.
Det svåraste.
Är nog ändå.
Tanken på en vardag.
Utan finastevän.
Lyssnar på.
Den här.
Långt nere.
I självömkansträsket.
Tänker på.
Den vackra filmen.
Om de som fann.
Varandra.
Som ontimagenlängtade.
Längeväntade.
På varandra.
Att saknad.
Och längtan.
Kan variera.
Så obeskrivligt.
