Jag inledde år med långsamlunk i vintervärld.
Nästannöjd med finfin skidåkning.
Utenjutarstunder.
Så i morse.
När jag vaknade.
Till dag med ojämnt nummer
Avbröts mina innanriktigtvakentankar.
Bryskt.
Först av ett sms.
Som berättade om en ny världsmedborgare.
Sedan av ett samtal.
Som sa att det var riktigt illa däran.
Med min finaste Nils.
En dimming och overklig dag.
Blev det.
På alla vis.
Jag har tänkt alla tankar.
Möjliga att tänka.
Känt alla känslor.
Möjliga att känna.
Där står jag nu.
Ensam.
Mitt i allt.
I tankekarusellen.
Vill bort.
Undan.
Fly.
Gömma mig.
Som sagt.
En dimmig och overklig.
Svår och ledsam dag.
Blev det.
