Efter sämsta.
Möjliga förberedelser.
Ville jag helst stoppa huvudet.
Under täcket.
Låta statistiktentan.
Och forskningsplanen passera.
Helt utan mitt deltagande.
Jag gormade.
Om aldrig mer.
Varför gör jag detta?
Man kan hoppa av.
Nu är det banne mig sista gången.
Och yada, yada, yada.
Men.
Av okänd anledning.
Kravlade jag mig istället upp.
Långt innan klockan vaknat.
Jag skelade dubbelseendet.
Till hyfsat fokus.
Nu i senkvällstiden.
Har jag formulerat kunskap.
I raka rader.
Och hoppas på poäng.
Över godkändgräns.
Och det där aldrig mera.
Det blev visst.
Inte den här gången.
Heller.
