Bilresan.
Från universitetsstaden.
Var ensam.
Tyst.
Märklig.
Beskedet från grönalaget.
Var bra.
Jätte.
Men vad ska man känna.
Nu?
Glädje?
Tacksamhet?
Lycka?
Ångest?
Jag blev trött.
Kallsvettig.
Och fåordig.
Sa tackochhejdå.
Gick utan.
Hopsasteg och toklycka.
Bilresan.
Kändes oändlig.
Tröttheten enorm.
Konstigt.
Eller hur?
