Bara en liten lort...

Det har varit ett mycket händelserikt år för mig. Mycket som hänt och skett på jobbet har tagit hårt på krafterna. Att vara lärare för mig har alltid varit en stark identitet. Ett yrke jag älskat och så hängivet ägnat mig åt. När konflikter på arbetet kväver all arbetslust och man till slut väljer att lämna, blir det väldigt tomt. Innehållslöst och nästan värdelöst. Jag har funderat på SÅ många alternativ till arbeten under detta år. Allt från arkivsysslor till hunddagis, men det går inte. Det är detta yrke jag brinner för, jag vill syssla med och vill utveckla. Om jag känner så, varför känns det då så tungt? Varför känner jag mig tveksam och varför försöker jag att undvika det? Jag är bränd, jag är svedd. Men ur askan i elden. Ibland måste man våga, för som Jonatan sa i "Bröderna Lejonhjärta" - Ibland måste man våga, annars är man ingen människa utan bara en liten lort!