I dag var första skoldagen. De pratades det väldigt mycket om spec.pedagogens identitet och förhållningssätt. Under mina år som klasslärare har jag stött på en och annan specialpedagog och ofta förundrats över deras inställning och cynism. (Inte alla, jag vet!) Jag lovar härmed dyrt och heligt att aldrig bli en av dem! Jag ska aldrig bli en av dem! Jag ska aldrig...
Vill också passa på att citera min äldsta dotter som är 9 år. Med en 9-årings klarsynthet klargjorde hon i dag för oss alla, något som en del i skolans värld kanske skulle påminna sig om lite då och då. Nämligen att: "Skolan är faktiskt till för barnen!" (Och för en och annan glad fröken förstås.)
