I dag finns nästan inga ord.
Bara en trötthet.
En sån där som går inifrån och ut.
Som gör en tom.
Skrynklig.
Det finns också oändligt med tårar.
Som vägrar sluta rinna.
Fast jag inte orkar torka mer.
Så alla tankar.
På vad som ska hända med isar som smält.
På såpbubbeldrömmar.
På det längsta av strån.
