Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.
T ex när man har ett mail i sin mailbox från två utvecklingspedagoger.
Som hört av skolchefsbekanten att vi ska ha utbildning med hans personal.
Om formativ bedömning.
Precis det de behöver till sina rektorer i sin intilliggande kommun.
En förfrågan.
Om vi...
Och detta sker samma dag som man fått IG på samtliga bedömningspunkter av sin läkare.
Ingen otydlig bedömning.
Tvärtom.
Jättetydlig.
Jätte.
Jätte.
Så jag slår bort tankarna på att det kanske inte skulle bli så mycket mer jobb.
Bestämmer mig för att det inte är rimligt.
Att jag har mer än nog.
Duktig flicka!
