Jag försöker ha ett öppet sinne inför de frågor som ställs angående dagarna i juni.
Ibland lyckas jag.
Ibland går det sämre.
Jag brottas med viss bristsyn.
Ser folks brister.
Mer sällan nu.
Men dock.
En fråga i mailboxen i dag:
- Har du inget bra dokument du kan visa oss, så vi slipper utforma ett själva?
Vad svarar man på det?
Att man hoppats att ingen skulle ställa den frågan?
Att man hoppats att det skulle vara annorlunda i den här personalgruppen?
Att man tänkt att de pedagogiska diskussionerna skulle göra sitt?
Dokumenten, som är de otryggas livboj.
Som de klamrar sig fast vid.
Som blir det viktiga.
Istället för att släppa allt det.
Öppna upp för det nya tänket.
Och till slut inse.
Att hur blanketten jag dokumenterar på ser ut.
Är helt oviktig.
Är det ok om jag svarar det?
Skulle inte.
Tro.
Det.
