Pratade med en vän i dag.
Hennes son hade haft utvecklingssamtal.
Det hade mest handlat om förra året och året före det.
När livet i skolan inte var så enkelt för gossen i fråga.
Alltför ofta tittar vi tillbaka på barns utveckling.
Jag tänker på Vygotskijs teorier och lånar hans ord; "bättre att se framtid i barns utveckling."
Då utvecklingssamtalen ska ta avstamp i det som är nu och ge en bild över det som kan förväntas och det som är möjligt hos just denna elev tycker jag att perspektivet framtid är ett mer konstruktivt och hoppfullt perspektiv.
Många elever får dras med sin historia och inte sina möjligheter.
Det är viktigt att veta om det som har varit, men det kan inte alltid följa med eleven in i framtiden.
Det gäller alla barn.
Det gäller för övrigt de flesta.
Och nej!
Jag har inte.
Pratat.
Med vännen.
Än!
