Jag lär mig ständigt nya saker.
Om mig själv.
Utforskar under ytan.
Gräver där jag står.
Småler ibland.
Med ett höjt ögonbryn
Inser att fast vi snart umgåtts.
I mångaårövertrettio.
Känner vi inte riktigt varann.
Fullt ut.
Jag och jag.
Ibland ser jag mig i spegeln och tänker.
- Är det där jag?
Så slutar jag fundera.
Ägnar mig åt hinnamåsteskynda.
Åt att vara i verkligheten.
Fast jag vet.
Har lärt mig.
Att jag där i spegeln.
Är oerhört strukturerad.
Inte kan göra saker halvdant.
Måste utmana mig själv ibland.
Kan resa mig, fast det blåser motvind.
Har gjort en hel del val i livet.
Nästan bara omger mig med människor som gör mig gott.
De finaste fina som alltid kommer att vara de viktigaste viktiga.
Ja, så tänker jag.
Om jag.
I dag.
