onsdag 23 september 2009

Finaste fina.

I morse.
Innan färd mot behandling.
Mitt i letaenafingervanten.
Hardutagitfrukt?
Detäridrotthardupackat?
Dök hon upp.

Hon som borde bli firad.
Med frukost på sängen.
Blåsa ut tårtans fyrtioljus.
Denna dag.

-Jag kör dig, sa hon.
-Men...
-Nej. Jag vill.

I ett väntrum.
I ett behandlingsrum.
I bilen.
En massa mil bort.
Firade hon sin fyrtioårsdag.
För min skull.

Med sådan självklarhet.
Så där som ord inte kan beskriva.
Som får tårarna att rinna.
Hjärtat att bli jättevarmt.
Lugnet att sprida sig i kroppen.

Där finns hon.
Som fem soliga dagar på rad.
Med världens humor.
Sylvassa kommentarer.
Klingande skratt.

Finaste fina.
Allra allra bästa.
L.