Fotavtryck. Böda Sand. Juli, 2008.Sommarlovet är här.
Med blandade känslor.
Av olika skäl.
I dag har jag.
Sagt "Hej då".
Till finaste Sparv.
Som jag.
Svurit över.
Letat och sökt efter.
Hämtat.
Ringt.
Funderat och grubblat på.
Värnat om.
Han som lärt mig.
Så mycket nytt och annat.
Varjedag.
Han som våndats.
Skrikit.
Kastat.
Stuckit.
Inte stått ut.
Med barnplågarenochdjurplågarenochnazistenochfångvaktaren.
Alltså jag.
Men som ändå.
På något vis.
Lät mig komma honom inpå livet.
Lät mig dela hans vardag.
Tankar och en massaannat.
Bra och mindre bra.
Dessutom gav han mig.
Möjligheten.
Att visa honom.
Allt han faktiskt kunde.
Där innerst inne.
I dag såg jag efter honom.
När han gick.
Mot sommaren.
Ingen neddragen mössa.
Inga hasande steg.
Ny kort frisyr.
Och med ett betygskuvert.
Innehållande välvärdabetyg.
Tänk om han förstod.
Att tårarna.
Är av vemod.
Och sorg.
För att vårtid.
Är slut.
Och tänk, vilka avtryck.
En liten Sparv.
Omedvetet.
Lämnar.
I ett.
Stolt.
Frökenhjärta.
