Attåkabort.Är ett kapitel för sig.
Jag är inte så bra.
På det.
Nuförtiden.
Inte nu.
Inte efter.
Svartahålsbesök.
Det som är utöver det vanliga.
Som jag inte riktigt styr över.
Tar så obeskrivligt.
Mycket energi och kraft.
Att det nästan.
Inte går och är möjligt.
Det går inte beskriva.
Känslan och frustrationen.
Att ha blivit så beroende.
Av att veta. Precist.
Ha kontroll.
Jag skojar.
Om att det hör till.
Autismen.
Årstiden.
Snart svartahålsdagen.
Men egentligen.
Handlar det om.
Något helt annat.
Rädslan och frustrationen.
Att hamna där igen.
Där allt är utom kontroll.
Kanske gör jag det.
Innan jag vet ordet av.
Om jag tappar kollen?
Men det tröttar och tär.
Och jag erkänner det.
För mig själv.
Bara korta, korta.
Stunder.
I taget.
