Käraste L har sms:at.
Jag har ignorerat.
Jag ville inte.
I kväll ringde hon.
Arg som ett bi.
- Det hör till god ton att svara på sms, sa hon anklagande.
- Mm... jag vet, men inte i dag.
- Dumheter, du vet ju vad jag vill veta!
- Ja och du vet att jag inte vill svara...
- Sanna mina ord det ska aldrig sluta väl!
- Lägg av, vi pratar om något annat!
- Då vill jag bara säga att du inte är riktigt frisk i huvudet.
- Men va!?
- Du läser så mycket ointressant smörja. Ingen som läser bloggen kan rimigtvis vara intresserad av det du läser. Så det så! Ingen! Kanske ringer jag en annan dag, kanske inte!
Klick!
Att L och jag kommer att höras en annan dag betvivlar jag verkligen inte, däremot betvivlar jag starkt att hon någonsin skulle tycka att det jag läser var intressant. Lite synd eftersom jag i dag fått en bok i mina händer som verkar mycket lovande. Återkommer till den vid ett annat tillfälle...
