...tänkt skriva om ledarskap.
Men den här dagen tynger och tröttar.
Skrynklar.
Jag har suttit med armen om en jätteledsen vän.
Undrar fortfarande vad jag kan göra för henne.
Och hur.
Jag har försökt peppa, gråtande favvokollegan M.
Till ett jobb hon inte vill ha.
Innerst inne.
Jag har gjort en annan vän både arg och ledsen.
Fast det inte, inte, inte var meningen.
Inte alls.
Så har jag också blivit rejält uppsträckt av L.
Det handlade om mat.
Om frossa och näsblod.
Hudlöshet.
Så det där inlägget om ledarskap får allt vänta ett tag.
Till en annan dag.
En bättre dag.
Så får det bli!
