I dag har jag lunchat med skolchefen F.
Jag var sådär nervös som jag inte ofta är.
Hade nästan svårt att andas.
Det var nu han skulle komma till insikt.
Om att han haft otur när han tänkt och planerat.
Att han haft fel i fråga om mig.
En av oss hade fel.
Det var inte han.
Det var jag.
Han pratade.
Jag lyssnade.
Rodnade.
Förundrades.
Förundrades över denne F. Som besitter så mycket kunskap, erfarenhet och rutin. Som brinner för sin kommuns skolutveckling. Som aldrig pratar ekonomi, bara framtid för sina skolor men som också har en annan sida. En blick som ser genom berg. En förmåga att förstå det man inte kan formulera med ord. Varsam och försiktig, men samtidigt väldigt rak. Det passar mig.
Man kan också konstatera att om inte om funnits, hade besluten varit enklare och färre.
Nu har jag en del att fundera på.
Att ta ställning till.
Att väga för och emot.
Fram och tillbaka.
Massa gånger.
