Trött och utblommad maskros. Juni 2009.Det blev nätter.
Utan luft att andas.
Det blev dagar.
Utan tystnadsminuter.
Nu finns bara intryck.
När allt hinner ikapp.
Illamående, näsblod och frossa.
Blandat med lättnad.
Trötta ögon.
Och slutkörd kropp.
Jag väntar på ord.
Att beskriva med.
Just nu finns inga.
Som är användbara.
Alls.
