Finfin utsikt. Sandvik 2009.Jag är hemma.
Har inte riktigt alls orkat.
Ta tag i, ta kontakt med, ta i kragen.
Veckodagsvardagen tränger sig på.
Samtidigt som jag vill vägra.
Vill försöka fortsätta.
Att leva dåtid.
Att komma tillbaka från resa.
Är just bara
Inte min grej.
Upp och ner.
Har sommaren varit.
Den verkar omöjligt.
Att sammanfatta.
En sittsten.
Och dess omkringliggande mark.
Har skapat rabalder.
Nils, i sin himmel.
Ler nog.
Allt han kan.
Nickar mest troligt förnöjt.
När han serochhör.
Att hans livslånga nej.
Till nybyggnadsplaner.
Planenligt.
Fortsätter att vara.
Nej.
Plötsligt en dag.
Förstod jag innebörden.
Av markplätten.
Det var inte plätten.
Det var nejet.
Jag skulle förvalta.
