Hasse, finaste Jack Russelterriern. Juli 2009.Varenda en av veckans dagar.
Avslutades med suddade bloggord.
Och kryssklickande där på högra hörnets exit.
Det är så mycketattberätta.
Det blir svårt att fokusera.
Förklara.
Att komma hit.
Till ön.
Var inte bara enkelt.
Den här gången.
Humörknuffas dock till höghöjder.
Av ny bekantskap.
En fyrbent promenadkompis.
Han har övertagit Nils plats i gungstolen.
Han framkallar fånleenden.
Med sitt terriertrams.
Han är bara så otroligt fin.
