Ännu en ministråle.
En före detta.
Många år sedan sist.
Men väl bevarad i hjärta och minne.
Han var en sån där.
Man tar till sitt hjärta.
Orkar med.
Trots konflikterbråkslagsmålupptågpåhitt.
Nu.
Är vi åter tillsammans.
I vardagen.
Han undervisas hemma.
Viss tid.
Av mig.
Han är så sjuk.
Att jag bara.
Vill gråta.
Får stålsätta mig.
För att inte.
Nåt neurologiskt.
Som ger kronisk nervsmärta.
Skapar tumörer.
Dåligt tal.
Skakningar.
I dag har vi.
Jobbat minst.
Spelat X-box mer.
Pratat mest.
Om dånuochsen.
Den tapprefinemodige gossen.
Som bara skulle få vara.
Fjorton år.
Får jag se din arm?
Frågade han.
När jag skulle gå.
Jag log.
Kavlade upp.
På min överarm.
Syns fortfarande.
En tydlig markering.
Efter en rad mjölktänder.
Det var sju år sedan.
Han var arg.
Riktigt.
Riktigt.
Arg.
