På en väldigt.
Strukturerad.
Lista.
Hade jag i rakrad.
Ordnat.
Niomåstegöra.
Så möttes jag.
Av evighetsdiskussionen.
Den om.
Mössorna vs kollegorna.
Och vips blev inte.
Något enda av allt viktigt gjort.
Allt flyttade jag.
Till en annan framtid.
För mig är mössavplockandet.
En vuxnas maktmarkering.
Som jag inte.
Tycker om.
Om jag ber mina elever.
Tar de av sig.
Så är vårt förtroende.
Det har inget med makt att göra.
Det har med respekt att göra.
Därför ber jag dem helst inte...
Skulle jag uppskatta om min chef kommenterade mitt klädval flera gånger om dagen? Knappast! Jag tycker att vi borde intressera oss mer för och i större utsträckning diskutera vad som sker inne i elevernas huvuden än vad det har på sig. Att mössdiskussionen vida överstiger den pedagogiska - är det verkligen rimligt?
