Som en smet.
Av trötthet.
Och tårar.
Att varjedagsvara så här.
Det går inte.
Det måste vända.
Snart.
En mailvän jag fått.
Via bloggen.
Skickade mig en sång.
I dag.
Med en fundering om therealme.
Verkligen finns.
Kanske har allt.
Skapat en newsoul?
Sången var ny för mig.
Jag fastnade för den på nåt sätt.
Skulle vilja känna mig som kvinnan.
När hon kikar ut.
Sådär häpnande.
Fast allra helst skulle jag vilja vara.
Kvinnan med cymbalerna.
På solrosfältet.
Glad och rakryggad.
För min skull.
Och för alla vars energi.
Jag tär på just nu.
För kära L.
Kloka R.
Och för finfinaste hansomkavlaruppärmarna.
Så gott folk.
Lite fredagsmusica.
Till er.
Från mig.
