På plats.
På detandrajobbet.
Kände mig nyasteny.
Satt helt ensam.
På absolut knäpptyst.
Kalt.
Kontor.
Tittade ut.
Tänkte på idrottsdagen.
Som pågick.
En bit därifrån.
Mina nior.
Mitt dysfunktionella arbetslag.
Friidrott.
Skratt och tokigheter.
Fick mms.
Av segrande laget.
Undrade var utveckling.
Egentligen pågår.
Mest.
Bäst.
Köpte en radio.
På lunchen.
Rätade på ryggen.
Bestämde mig.
Två möten senare.
Kändes kontoret.
Inte lika ensamt och tyst längre.
Uppdraget hade klarnat.
Att gå dit i morgon blir bra.
Men rösterna.
Surret.
Livetochkivet.
Alla som dräller och är.
Saknar jag.
Och på fredag.
Ska jag berätta det.
För dem.
