Overkligt verkligt.

Skymd sol. Maj 2009, hemma hos mig.

Jag har en låda.
Med sånt som är del av mitt liv.
Kassettband med blandade låtar.
Brev.
Dagböcker och foton.
Sen urminnes tider.
Och framåt.

Jag tänker att jag.
Ska läsa igenom allt.
När jag blir pensionär.
Om.

I går var L här.
Vi letade efter ett foto.
Och lådan kom fram.
Känslan var annorlunda.

Jag sa till L.
Om jag dör innan flickorna vuxit upp.
Kom ihåg att de här sakerna finns.
Ge det till dem när du tycker det är lämpligt.
Så de får en chans att lära känna mig.
Så de inte glömmer.

När jag sagt det.
Blev det alldeles tyst.

Vi bara såg på varandra.

Helt plötsligt.
Blev det overkliga så verkligt.
Och det verkliga så overkligt.