Lördag.

Solig vik vid havet nära mig. Trettiondemajtvåtusennio.

Långt innan klockan blivit sovmorgonsmycket ringde R.

- Ska vi paddla?
- Det blåser…
- Jo.
- Jag har klena armar…
- Inte jag!
- Jag är i träsket. Djupt.
- Okej.
- Måste vi prata?
- Nej.

Så det blev paddeltur.
På öppet hav.
Med ganska bra vind.
Motochmed.

Nästan inget prat på ditvägen.
Egna tankar.

I en röra.

Om känslorna.

Över energiochnärhetstankning.

Jag ville.

Som inte blir av.

Om behandling.
Som på utsidan.
Visar fyra blå tuschprickar.
Och lite röd hud.

Men som på insidan.
Oriver en hel kropp.
Gör den oigenkännlig och obegriplig.
Hur frossanillamåendetskakningarnahuvudvärkenochtröttheten.
Tär på.
Humör. Hopp. Styrka. Tålamod. Energi.

Om jobb.
Om det, det eller det.
Beslutsångest.

Ska jag eller ska jag inte?

Efter lunchpaus.
Och fotdopp.
I solig vik.
Kom pratet till oss.
Någorlunda.

Hemvägen.
Var lite lättare.

Tankeröran lite mindre.

I medvind.
Med skrynklad näsa.
Mot solen.

Sista lördagen.
I maj.