Dagen efter.

Dagen i dag.
Kändes gruvsam.
Innan.

Fick ett god morgon sms.
Från R.
"Klädd för ute. Kommer om en timme."
Stod det.

Maken log.
Införstådd.
R kom.
Med ryggsäcken packad.

Vi åkte bil.
Vi kom fram till havet.
Där låg två kajaker.
Och väntade.

Havet låg spegelblankt.
Solen sken och värmde.
Det var fantastiskt.
Och jättelänge sedan.

Paus och fika på solvarma klippor.
Stilla samtal.
Sedan fortsatt paddling.
Ro.
Frid.
I kropp och själ.

Vilken dag!

Sömnlös.

Sitter inlindad i filten.
Med fleecetröja.
Med tjocksockar.
Jag fryser.
Är iskall.
Ända in i märgen.

Trötta ögon.
Tom i huvudet.
Kroppen slut som efter en helmara.
Men omöjligt att sova.

Tänker på K.
Tänker att det är orättvist.
Så.
Obeskrivligt.
Orättvist.

En över, överjävlig dag.

Vissa dagar undrar man hur man ska ta sig igenom.
I dag var en sån.
Finaste, braigaste, skrattigaste och tramsigaste K finns inte längre.
I dag var det hennes begravning.

K och jag har känt varandra sedan urminnes tider.
En skidåkarvän från Förr I Tiden.
Bittra konkurrenter i spåret.
Godaste vänner vid sidan av.

Så sent som för tre veckor sedan skrattade vi gott åt en dm-vinst.
Som vi delade.
För massor av år sen.
Jag i fel åldersklass.
3 år för ung.
Hon rasande för det.
En guldmedalj.
Som hennes pappa till slut sågade av i två delar.
En del åt oss var.

I dag hade jag min del av medaljen med mig.
Jag kommer aldrig att glömma.
Hur hennes pappas hand kramade min.
Ljudet när den halva medaljen la sig platt på den vita kistan.
Bredvid havet av blommor.
Och kortet på en frisk, leende K.

Unga människor ska inte ligga i vita kistor.
De ska inte duka under för sjukdommar.
De ska inte dö ifrån make och 3 barn.

De ska leva och andas.
Ordna fotbollscuper och skvallra.
Fira 40-årsdagar och njuta av livet.
Så blev det inte för K.
Det gör mig så obeskrivligt ledsen.

Som sagt.
En sorgsen och tårfylld.
Förlamande.
Över.
Över.
Jävlig.
Dag.

Gladmail.

I dag gladdes jag av två mail.

Ett från en ministråle, som nyss fått egen mailadress.
Som bara är 8 år och inte var min ministråle så länge.
Bara en termin, sen slutade jag.
Lämnade henne och hennes ministrålskompisar.
Så här skrev hon:

Hej.
Det här är mitt tredje mail.
Du var snäll när du var min fröken.
Det regnar.
Att det ska vara så svårt för vädret att fatta att det är sommar.
Det är sommar NU!
Inte sen - då är den slut.

Hej då från A***


Det andra var från en betydligt äldre stråle...
IG-gruppens oskrivne ledare R, som jag berättat om förut.
Hans mail var ungefär lika kortfattat som A***s

Tja!
Det blir inte nå IV i höst.
Fatta. Jag kom in!
Du sa ju du ville veta.

/R*****


OM jag ville veta!
Vilka fantastiska mail, båda två.
På sina egna vis.
Att man blir ihågkommen, att någon elev bemödar sig att maila.
Fascinerar mig.
Lika mycket.
Varje.
Gång.

Konversation mellan makar.

- Det blir så att X och jag skriver examensarbete tillsammans i höst.
- Han hade då otur i lottningen.
- Du, det var ingen lottning.
- Va! Du skojar. Han kan ju inte ha valt det? Frivilligt? Stackars krake!
- Hur menar du nu?
- Jag menar bara att jag tycker uppriktigt synd om honom. Skriva med dig kan ju inte vara någon lek direkt. Åh, herregud...

Här självdör konversationen, eftersom maken får en blick som hade kunnat paralysera en tiger mitt i språnget. Den skulle ha fallit stendöd till marken.

Dead meat!

En grå tisdag.

Efter dagens besök hos sjukgymnasten gick jag upp till L på hennes jobb.

- Följer du mig på pump, nu när du slutar?
- Aldrig. Usch, då måste jag ju svettas. Men jag kan bjuda dig på lunch och pumpa dig på information...
- Om vaddå?
- Gissa! Det är ju evigheter sen jag blev uppdaterad sist.

Det blev inte träning, det blev lunch.
Samtal om ditt och datt.
Som gjorde en grå tisdag.
Lite mindre.
Grå.

I dag...

... lyssnade jag till Max Tegmark som sommarpratade.
Han är professor i astrofysik och framgångsrik kosmolog, med teoretiska beräkningar av universums egenskaper som expertområde.

Hans program var oerhört intressant av många anledningar.
Han pratade mycket om hur man lär.
Att nyfikenheten är varje individs största drivkraft till lärandet.
Att frågorna ofta är viktigare än svaren.

Han pratade också om hur man ska förhålla sig till kunskaper.
Att de hela tiden förändras.
I dag i så snabb takt att man inte ens hinner lära sig det nya,
förrän det är passé.
Att man behöver kunna hantera det.
Att dagens ungdommar är dåligt rustade för det.

Jamen se där ja!
Han pratade om att hur:et är viktigare än vad:et.
Hoppas att Jan Björklund lyssnade på dagens sommarpratare.


Du vet väl att man kan ladda hem sommarpratarna till sin Mp3.
Det kan du göra här.