...i skolchefsbekantens kommun håller på att form.
2 föreläsare är bokade.
Arbetsmaterialet som personalen ska jobba med innan dess är på gång.
Sjukt med jobb.
Men kul.
Lite för kul.
Konstaterade medskribenten och jag i går.
Skönt att vara på gång.
Att ha koll.
Och struktur.
Annat blir lidande.
Skolan.
Sömnen.
Hälsan.
Jag borde ta tag i det.
Jag måste nog det.
Typ nu.
måndag 21 april 2008
fredag 18 april 2008
Ibland...
...tänker jag, att det där med skolan är otroligt tungrott!
Ibland tänker jag, att jag vill annat. Se skolan i ett annat ljus.
Ibland tänker jag, att jag vill se det positiva och skapa skillnad.
Oftast tänker jag, att det finns ett och annat att göra.
Men det är inte lätt.
Hur gör man?
Ibland tänker jag, att jag vill annat. Se skolan i ett annat ljus.
Ibland tänker jag, att jag vill se det positiva och skapa skillnad.
Oftast tänker jag, att det finns ett och annat att göra.
Men det är inte lätt.
Hur gör man?
onsdag 16 april 2008
Hur vi lär?
När vi lär oss tittar vi på hur andra gör.
Vi imiterar och prövar.
Vi lånar kompetens innan vi själva erövrar den.
Det borde vara en modell för det lärande vi vill ska ske i klassrummen.
Leif Strandberg skriver: "föräldrarna börjar prata med ett barn som inte kan prata. Men det är så föräldrar gör. De tillskriver barnet pratkompetens. De avkräver inte barnet något språk. Föräldrar välkomnar barnet till samtal. Barnet blir omedelbart och villkorslöst en fullvärdig medborgare i "the community of talkers". Genom det får barnet tillgång till språket.
(Rätt till kunskap 2008)
Vi måste komma åt vår vilja att lära, det är den som är förutsättningen.
Den kan inte komma ur det tomma intet då det gäller områden vi är obekanta med.
De väcks då vi är i närheten av någon annans kompetens.
Det är därför vi sneglar som nybörjare på det proffs som står bredvid oss.
Det gäller hockey, skidåkning... ja vad som helst.
Genom att vara medveten om den modellande roll man har som lärare kan man utveckla ett tryggt lärande i klassrummet.
Så tänker jag.
Som sneglar nyfiket mot alla möjliga håll.
Så mycket det finns.
Att lära.
Vi imiterar och prövar.
Vi lånar kompetens innan vi själva erövrar den.
Det borde vara en modell för det lärande vi vill ska ske i klassrummen.
Leif Strandberg skriver: "föräldrarna börjar prata med ett barn som inte kan prata. Men det är så föräldrar gör. De tillskriver barnet pratkompetens. De avkräver inte barnet något språk. Föräldrar välkomnar barnet till samtal. Barnet blir omedelbart och villkorslöst en fullvärdig medborgare i "the community of talkers". Genom det får barnet tillgång till språket.
(Rätt till kunskap 2008)
Vi måste komma åt vår vilja att lära, det är den som är förutsättningen.
Den kan inte komma ur det tomma intet då det gäller områden vi är obekanta med.
De väcks då vi är i närheten av någon annans kompetens.
Det är därför vi sneglar som nybörjare på det proffs som står bredvid oss.
Det gäller hockey, skidåkning... ja vad som helst.
Genom att vara medveten om den modellande roll man har som lärare kan man utveckla ett tryggt lärande i klassrummet.
Så tänker jag.
Som sneglar nyfiket mot alla möjliga håll.
Så mycket det finns.
Att lära.
tisdag 15 april 2008
I brevlådan...
...låg i dag ett väl tummat kort med en hundvalp på.
Det fick tårarna att rinna.
Inte såna där tårar som gör fåror och spår på insidan.
Utan de där andra.
De som rinner lätt.
Av glädje.
Ni minns fd ministrålen, vars liv trasslat lite just nu.
Kortet var från henne och hennes familj.
Hennes mamma hade skrivit så här:
M!
Tack för att du tänker på N och oss.
Vet du att man kan sola sig i en varm tanke en hel dag!
Vad jag är glad att jag bestämde mig för att åka dit.
Att jag lät magkänslan bestämma.
Ja, det är jag glad för.
Och för ett kort.
Med en hundvalp.
På.
Det fick tårarna att rinna.
Inte såna där tårar som gör fåror och spår på insidan.
Utan de där andra.
De som rinner lätt.
Av glädje.
Ni minns fd ministrålen, vars liv trasslat lite just nu.
Kortet var från henne och hennes familj.
Hennes mamma hade skrivit så här:
M!
Tack för att du tänker på N och oss.
Vet du att man kan sola sig i en varm tanke en hel dag!
Vad jag är glad att jag bestämde mig för att åka dit.
Att jag lät magkänslan bestämma.
Ja, det är jag glad för.
Och för ett kort.
Med en hundvalp.
På.
måndag 14 april 2008
Den här krönikan...
tycker jag att ni ska läsa.
PJ Anders Linder skriver om Högskoleverkets granskning av lärarutbildningen. Bara titeln fångade mitt intresse. "Sveken mot lärare och elever". Läs krönikan här!
Jag tänker.
Skolan är samhällets viktigaste utpost.
Den rubrik som krönikan har pekar på problemet skola överhuvudtaget.
Jag tycker om att man tydliggör sveket mot lärarna och det viktigaste- eleverna.
Då man talar om skolan, skriver om den, åsiktar om den, debatterar den, bedömer den så är vi lärare, vi som är där mitt i verkligheten tysta, men hela debatten drabbar också skolans viktigaste aktörer - eleverna.
Eleverna har rätt att få bli utbildade för sin framtid. För att bli det behövs lärare som är utbildade och engagerade i skolan, i uppgiften att vara lärare, i uppdragen och få förutsättningar att verka fullt ut. I dagens skola är nedskärningar, stora barngrupper och slitna lärare förutsättningar på många håll.
Jag är mitt i en utbildning och kan se på min gamla arbetsplats lite på håll.
I dagarna presenteras de nya förskoleklasserna.
29 stycken.
6-åringar.
I en klass.
Är förutsättningarna.
Till det har jag.
Inga.
Kommentarer!
PJ Anders Linder skriver om Högskoleverkets granskning av lärarutbildningen. Bara titeln fångade mitt intresse. "Sveken mot lärare och elever". Läs krönikan här!
Jag tänker.
Skolan är samhällets viktigaste utpost.
Den rubrik som krönikan har pekar på problemet skola överhuvudtaget.
Jag tycker om att man tydliggör sveket mot lärarna och det viktigaste- eleverna.
Då man talar om skolan, skriver om den, åsiktar om den, debatterar den, bedömer den så är vi lärare, vi som är där mitt i verkligheten tysta, men hela debatten drabbar också skolans viktigaste aktörer - eleverna.
Eleverna har rätt att få bli utbildade för sin framtid. För att bli det behövs lärare som är utbildade och engagerade i skolan, i uppgiften att vara lärare, i uppdragen och få förutsättningar att verka fullt ut. I dagens skola är nedskärningar, stora barngrupper och slitna lärare förutsättningar på många håll.
Jag är mitt i en utbildning och kan se på min gamla arbetsplats lite på håll.
I dagarna presenteras de nya förskoleklasserna.
29 stycken.
6-åringar.
I en klass.
Är förutsättningarna.
Till det har jag.
Inga.
Kommentarer!
torsdag 10 april 2008
Snabbt in och snabbt ut.
L ringde i kväll...
- Hej, vad gör du?
- Letar information om genusperspektiv att fylla mitt huvud med.
- Du låter stressad.
- Nej, men jag vill fylla huvudet snabbt, så jag kan få ur mig nånting nu.
- Som en bulimiker?
- Ja, men typ.
- En informationsbulimiker, är det vad du är?
Ja, det är inte utan att man undrar vissa dagar...
- Hej, vad gör du?
- Letar information om genusperspektiv att fylla mitt huvud med.
- Du låter stressad.
- Nej, men jag vill fylla huvudet snabbt, så jag kan få ur mig nånting nu.
- Som en bulimiker?
- Ja, men typ.
- En informationsbulimiker, är det vad du är?
Ja, det är inte utan att man undrar vissa dagar...
måndag 7 april 2008
Tack...
... men nej, tack!
Blev svaret på jobbfrågorna från skolchefsbekanten.
Nu ligger jag under filten.
Med den där tomhetskänlsan.
Och undrar.
Om jag kommer att ångra mig livet ut.
Eller om det går över.
Och i så fall.
När?
Blev svaret på jobbfrågorna från skolchefsbekanten.
Nu ligger jag under filten.
Med den där tomhetskänlsan.
Och undrar.
Om jag kommer att ångra mig livet ut.
Eller om det går över.
Och i så fall.
När?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)