Kanske är det årstiden.
Justnulivet.
Fotokursen.
Eller en blandning.
Av allt det.
Som gör att.
Tiden inte riktigt räcker.
Jag är inte död.
Inte alls. Faktiskt.
Utan ganska.
Tvärtom.
Lagledaren och jag.
Konstaterade.
Att vi snart.
Vårdat de finaste.
Gemensamt ett helt år.
Det blir fint.
Att släppa dem.
På sommarledigt.
Och fint.
Att se dem sen.
Igen.
De våra.
Även på andra håll.
Förändras livet.
Igen.
Någon jag inte känt.
Alls länge.
Har kommit att bli.
Viktigperson.
I det alldeles egna.
Livet.
Jag skräms.
Och fascineras.
Hur band skapas.
Hur tillit växer.
Närhet blir självklar.
Som den enklaste sak.
I världen.
Att mötas.
Och bli.
