torsdag 24 mars 2011

Tigerhjärta.


För mångaårsedan.
Ramlade han.
In i livet.
Som kallades mitt.

Han var.
Åtta veckor gammal.
Stor som en hamster.
Och helt.
Bedårande.

Föga anade jag då.
Vad livet.
Med en.
Tiokiloenvisterrier.
Skulle innebära.

Han var.
Den tjurskalligaste.
Busigaste.
Nyfiknaste.
Klokasteochlydigaste.
Av dem alla.

Han älskade.
Att träna. Tävla.
Upptäcka. Delta.
Testa. Spana.
Jaga. Springa. Slåss.
Livet.
Heltenkelt.

Den bäste.
Promenadkompisen.
Den tåligaste.
Dockvagnsåkaren.
Den roligaste.
Träningsvännen.
Den optimale.
Tävlingshunden.

Smeknamnen.
Genom åren.
Har varit många.

De sista åren.
Har han dock.
Oftare kallats Snigel.
Än Tigerhjärta.

Och trots.
Att han varit.
Den friskasteavfriska.
Mest behandlatssyttsochplåstratsom.
För blessyrer.
Uppkomna under.
Allehanda upptåg.
Oftast alldeles galet.
Olovliga.
Tar åldern till slut.
Ut sin rätt.

I dag.
Var det dags.
Att klappaochkrama.
För sista gången.
Att säga ett sorgsligt hej då.

Till den modigaste.
Galnaste.
Snällaste.
Lilla terriergalningen.
Av dem alla.

Sov gott.
Finaste.

Tigerhjärta.